Krokus

Familj: Iridaceae

Blomfärg: gul, vit, lila, randig och bronsfärgad

Blomningsperiod: Februari–mars

Genomsnittlig växthöjd: 7,5–12,5 cm

Planteringsdjup till lökens bas: 12,5 cm

Avstånd mellan lökar: 2,5 cm

Typ av lök: rotknöl

Ljuskrav: sol till halvskugga

Användningsområden: kantrabatter, stenträdgårdar, gräsmattor, under buskar och träd samt för drivning inomhus

Mycket få tidiga lök-, knöl- och rotknölsväxter planteras så ofta som krokusen. Tillsammans med tulpaner, hyacinter och narcisser är de här växterna de vanligast förekommande ”lökväxterna” i trädgårdar och parker. Man känner till fler än 100 arter, men endast trettio har odlats. De mest populära krokusarna är de som inte längre liknar sina vilda förfäder. Vissa krokusar blommar under hösten, men de är ganska ovanliga. Krokusar liknar i hög grad den avlägsna släktingen Colchicum (tidlösa). Krokusen kan särskiljas från Colchicum genom antalet ståndare: krokus har tre, medan Colchicum har sex ståndare. Många krokusarter kommer från länder som gränsar till Medelhavet.

Effekten av krokusar är särskilt vacker när de planteras i stora mängder. För en sådan effekt bör 100 till 150 rotknölar planteras. Ett viktigt växtvillkor för krokusar är väldränerad jord. Krokuslökar som finns kvar i jorden blommar alltid lite tidigare än de som planterades föregående år. De blomfoderformade blommorna öppnas endast när solen skiner eller när det är mycket ljust. De stänger sig i regnväder och under natten. Krokusar är ljuvliga på gräsmattor och i perennkantrabatten där de ansluter sig till de andra mycket tidiga perennerna för att ringa in blomningssäsongen. Krokusar har smala blad med en silvergrå rand i mitten.

Växternas vetenskapliga namn är ett latinskt namn som härstammar från det grekiska ordet krokos. Med detta namn avsåg de gamla grekerna troligen den växt som användes som en källa till saffran och som vi nu kallar Crocus sativus.

De viktigaste varianterna

’Flower Record’: glänsande syrenlila
’Grand Maitre’: lavendellila
’Jeanne d’Arc’: vit
’King of the Striped’: syrenlila med ljusare ränder
’Pickwick’: mycket blekt blå med vita ränder
’Purpureus Grandiflorus’: syrenlila
’Queen of the Blues’: mörkblå med ljusare kant
’Remembrance’: djupt blålila (den bästa sorten för inomhusdrivning)
’Striped Beauty’: syrenlila ränder på vit bakgrund

Nederländska krokusar säljs även i blandade färger.

Fler planteringstips

Krokusar är oumbärliga i alla trädgårdar. De ansluter sig till snödroppar, vintergäck och vårstjärnor som de allra första vårbudbärarna. De klargula som är så vanliga ger en varm känsla till det nya året.

Det är vanligt att plantera krokusar i gräsmattan. Här bör man försöka uppnå en så naturlig effekt som möjligt. Det kan göras genom att inte gruppera rotknölar tillsammans, utan genom att slänga dem lite här och var och sedan plantera dem där de hamnar. Använd större antal för en masseffekt: 125–150 rotknölar för varje kvadratmeter. Även om man kan plantera krokusar i alla färger i detta syfte är de blå och lila minst iögonfallande. Gula är mycket populära, men man blandar även ofta olika krokusfärger. Bra proportioner som kan användas vid blandning av storblommiga sorter är: 50 % blå och lila, 25 % gula, 15 % vita och 10 % randiga. C. chrysanthus-sorter planteras också i gräsmattor och C. tommasinianus är ett annat naturligt val för plantering i gräs. Plantering av krokusar i gräsmattor kräver dock vissa justeringar av klippningssystemet. För att vara säker på en riklig blomning nästa år ska gräsmattan inte klippas förrän sex veckor efter krokusens blomningsperiod.

Alla krokusar passar bra i en perenn kantrabatt. Långt före de perenna växterna är krokusarna upptagna med att muntra upp trädgården. De mindre krokusarna kan kombineras med många tidiga perenna växter som Pulmonaria (lungört), Helleborus (julros), Hepatica (blåsippa), Primula (primula) och Pulsatilla (backsippa).

Arter med få blad och små blommor som Crocus minimus lämpar sig för stenträdgården. Krokusar förvildas gärna under buskar och i områden där träd inte är tätt planterade. Det är inte så vanligt att bara plantera krokus i rabatter längre, men en mycket god effekt kan uppnås när man kombinerar dem med tidiga narcisser eller småblommiga tulpaner.

På grund av deras brist på bladmassa och den tidiga blomningen är krokusar mycket lämpliga för plantering ovanpå andra lökväxter. Efteråt kan lökväxter som hyacinter, tulpaner och narcisser lätt ta över blomningsuppgiften från de tidigt blommande krokusarna. Lagermetoden är enkel. Först planteras de större lökarna och täcks med jord upp till spetsarnas nivå. Plantera sedan krokusarna ovanpå och var noga med att plantera ett generöst antal. Det ger en härlig effekt och metoden kan användas både i trädgårdsjord och i behållare.

Vinterhärdigheten hos de flesta krokusar gör att det är möjligt att plantera dem i behållare. Den stora gula krokusen är dock något mottaglig för frostskador. En nackdel är förstås att krokusar vissnar snabbt. Det innebär att en behållare som bara fylls med krokusar inte kommer att hålla sig fin särskilt länge. Att plantera krokusar med andra lökväxter, i synnerhet de som blommar något senare, är en bättre lösning (se även fråga 21). En härlig kombination kan göras genom att plantera krokusar tillsammans med senblommande sorter av Erica carnea (vårljung), t.ex. ’Myretoun Ruby’ (vinröd), ’Vivellii’ (lilaröd), ’Snow Queen’ (vit) och ’King George’ (lilarosa).

Saffran

Saffran togs ursprungligen fram genom att man torkade pistillmärket hos Crocus sativus över öppen eld. Saffran har nämnts sedan urminnes tider, t.ex. i det forntida Egypten och i Bibeln, och sägs ofta vara ett mycket värdefullt läkemedel och färgämne. Färgämnet spelar fortfarande en roll vid vigselceremonier i Indien. Det har länge varit ett mycket kostsamt material som till och med användes som bytesmedel. Under första halvan av förra århundradet producerade Spanien 50 000 kg saffran varje år. Du kan föreställa dig hur många krokusblommor som behövdes för att producera så här mycket då det krävs pistiller av 150 000 krokusblommor för att framställa 1 kilo saffran! C. sativus, vars artnamn betyder ”mycket bra att använda”, tillhör de höstblommande arterna.